Ungdomsverkstäder (Finland)

Ungdomsverkstädernas verkar primärt för att förbättra ungdomars färdigheter inför studier och arbetsliv, och att stärka deras sociala kompetens och självförtroende.[1] Unga får under en tidsbegränsad period arbeta under översyn med ett yrke som de är intresserade av. Under perioden mottar de lön eller annan ekonomisk ersättning. Ungdomsverkstäderna erbjuder också aktiviteter med ett mindre tydligt yrkesfokus och i stället med inriktning på sociala färdigheter och utbildning.

Var: Finland, över hela landet.

Ansvarig aktör: Ungdomsverkstäderna är ett koncept med lokal variation där också ägarformerna skiljer sig åt. Verkstäderna samlas i nätverk[2] med tillhörande kompetenscentrum[3]. Undervisnings- och kulturministeriet har ansvar för att vidareutveckla innehållet i verkstädernas aktiviteter.

När: De första verkstäderna startades upp under 1980-talet. Under perioden 2013-2016 utgör ungdomsverkstäderna en del av en särskild regeringssatsning riktad till unga, den så kallade Ungdomsgarantin[4].[5] Syftet med regeringssatsningen är att aktiviteterna på verkstäderna ska bidra till att minska gruppen unga utanför arbete och studier samt öka den sociala inkluderingen av unga i samhället.

Mål: Ungdomsverkstädernas huvuduppgift är att stärka ungdomar socialt men även att ge nya färdigheter inför arbetsliv eller utbildning.

Målgrupp: Unga under 29 år utanför arbete och studier. Det kan röra sig om unga som inte fått avgångsbetyg från grundskolan, som avbrutit studierna på andra stadiet (gymnasium eller yrkesutbildning), unga som går arbetslösa eller har särskilda svårigheter med att få en studieplats eller komma in på arbetsmarknaden.

Budget: Verkstäderna finansieras olika beroende på ägarform. Samtliga verkstäder mottar dock statliga medel. Under 2013-2015 bidrar regeringen med 19,5 miljoner euro till verkstäder och så kallad uppsökande verksamhet. Under 2016 är bidragssumman 11,5 miljoner euro.[6] Andra finansiärer är finska Penningautomatföreningen (RAY)[7], kommuner och tredje sektorn.

Bakgrund: Den första verkstaden startades 1983. Redan från början var målet att söka nya lösningar för unga rörande utbildning, arbetsliv och marginalisering. Målgruppen var främst unga som var arbetslösa eller saknade yrkesutbildning. I samband med recessionen under början av 1990-talet utökades antalet verkstäder och innehållet förändrades och harmoniserades med andra arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder såsom anställning med lönesubvention och läroavtalsutbildning. Under 2000-talet fick verkstadsverksamheten en ny inriktning, vid sidan av den traditionella arbetsorienteringen utarbetades individuella program samtidigt som de pedagogiska frågorna fick mer utrymme. För tillfället pågår en specialiserings- och professionaliseringsprocess. Det satsas bland annat på yrkesvägledarnas professionella kunnande och att göra verkstädernas aktiviteter till permanenta verksamheter.[8]

Metodik: Verkstäderna har prioriterat arbetsmetoder som leder till positiva upplevelser och erfarenheter med ett handledande arbetssätt, så kallad coaching eller stödjande arbetsledning.[9] I verkstäderna deltar ungdomarna själva i beslut och planering som rör dem. Gemenskap, delaktighet och handledning betonas starkt i såväl strategier som arbetsmetoder. Ungdomsverkstädernas aktiviteter utgår från ett helhetsperspektiv på deltagarna, vilket gör att en del av insatserna kan handla om att återfå en normal dygnsrytm eller att börja planera för sin framtid.

Arbetsmetoderna utgörs främst av så kallad arbetsträning och individuell träning. Metoderna beskrivs närmare i rapporten Grunderna i arbetsträning och individuell träning – tjänster och metoder i verkstäder på 2000-talet[10]. När en deltagare behöver stöd med basala sociala färdigheter, så som att skapa och upprätthålla vardagsrutiner, kan man erbjuda personen så kallad startträning.

Evaluering: Verkstadsverksamheten har utvärderats ett flertal gånger (bland annat Kuure 2009; Leinonen & Pekkala 2004; Nyyssölä 1999; Virtanen 1998)[11]. Se mer om resultat nedan.

Delegationen för ungdomsärenden (NUORA) är ett sakkunnigt organ under Undervisnings- och kulturministeriet. En central uppgift för delegationen är att årligen utvärdera Barn- och ungdomspolitiska utvecklingsprogrammet, i vilket verkstadsverksamheten ingår.

 

MER OM UNGDOMSVERKSTÄDER

Verkstäder för unga finns i 270 kommuner över hela landet. Under 2012 deltog över 14 000 ungdomar i verkstadsaktiviteter[12]. Ungdomsverkstäderna samarbetar med bland annat arbetsmarknadsmyndigheter, utbildningsarrangörer, privata företag samt social- och hälsovårdssektorn. Det finns både finsk- och svenskspråkiga verkstäder.

Det finns arbetsverkstäder som är öppna för enbart vuxna, för både unga och vuxna och enbart för unga, det vill säga personer under 29 år. Ambitionen med ungdomsverkstäderna är att finna meningsfulla verksamhetsformer som stöttar deltagarnas självkänsla, självständighet och förmåga att ta ansvar för sitt eget liv. Ofta handlar det om de unga under en begränsad tidsperiod får arbeta med ett yrke som intresserar dem. Under den här tiden får de stöttning från en handledare och mottar ekonomisk ersättning från Arbets- och näringsbyrån eller annan offentlig instans. Lika viktigt som den praktiska aktiviteten, är den sociala verksamheten för att stärka individen och öka möjligheterna till studier och arbete. Personalen i ungdomsverkstäderna har varierande kompetens, med allt från yrkesspecifikt kunnande knutet till ett särskilt yrke eller verksamhet, till socionomer, psykologer och sjuksköterskor.[13] För unga under 25 år ligger fokus på att erhålla slutexamen eller få vägledning till vidare studier.

Ungdomarna kommer till ungdomsverkstäderna till exempel via arbets- och näringsbyrån, socialväsendet, en läroanstalt eller ungdomsväsendet. Ungdomar kan även själva be att bli styrda till verkstaden för att fundera på sin framtid.

Ungdomsverkstäderna arbetar generellt sett med socialt marginaliserade grupper snarare än den breda massan. Dock hör verkstäderna inte under de officiella myndigheter (arbetsmarknad, utbildning, socialt arbete eller hälso- och sjukvård) som vanligtvis arbetar med dessa unga, däremot fungerar de ofta som en länk mellan sektorerna. Denna tudelade sits lyfts ofta fram som en av verkstädernas styrkor, men den utgör också en utmaning.[14]

Organisering

Att påbörja aktiviteter på verkstäderna är frivilligt, något som lyfts fram som en av verksamhetens framgångsfaktorer. Att de unga själva vill delta skapar en grund för engagemang för aktiviteterna, i vilka deltagarna förväntas att ta en aktiv roll för sitt lärande och sin utveckling. Ungdomsverkstäderna står utanför det formella service- och utbildningssystemet, vilket inte betyder att deltagandet är villkorslöst men att eventuella sanktioner utförs av respektive myndigheter och inte av verkstäderna. Förfaringssättet bidrar till en relation mellan personal och deltagare som präglas av ömsesidig respekt och ett arbetsklimat där de unga ges en andra chans att lyckas med studier eller arbete. För deltagare med negativa erfarenheter från skolan och annan myndighetskontakt, är frivilligheten och avsaknaden av myndighetsutövande en viktig aspekt av verksamheten.[15]

Ungdomsverkstäderna fungerar sektorsövergripande och i samspel med många av de regelverk som gäller inom området för ungdomsarbete, sysselsättning och sociala frågor på nationell, regional och kommunal nivå. Ingen av dessa regelverk anger dock hur verksamheten i ungdomsverkstäderna ska bedrivas. Ett exempel på detta är Ungdomslagen, i den nämns att kommunerna kan organisera ungdomsverkstäder, men där står inget om hur det ska göras. Under 2006 kom Undervisnings- och kulturministeriet med riktlinjer för området, men dessa är varken bindande eller begränsande.

Nätverk

Verkstäderna samlas i nätverk med tillhörande kunskapscenter. Valtakunnallinen työpajayhdistys ry (TPY) (sv. Nationella verkstadsföreningen rf.) är en paraplyorganisation för verkstäder i Finland och finanseras av Undervisnings- och kulturministeriet. Majoriteten av ungdomsverkstäderna är medlemmar i Nationella verkstadsföreningen även om medlemskap inte är obligatoriskt. Föreningen bistår medlemmarna med information och fungerar som en länk mellan enskilda verkstäder och myndigheter. De arrangerar seminarier, utvecklingsdagar och utbildningar.[16] Föreningens ambition är att driva på kompetensutvecklingen inom verkstadsverksamheten, vidareutveckla och sprida god praxis samt fungera som lobbyorganisation och kompetenscenter gentemot den nationella politiken. Nationella verkstadsföreningen koordinerar utvecklingsprojekt och internationella kontakter, bland annat via medlemskap i International Production School Organisation (IPSO).[17]

De två- och svenskspråkiga verkstäderna har ett eget samarbets- och forskningsnätverk, ULA Kompetenscenter (Ungdom Lärande Arbete), som är medlem i TPY. Nätverket har tolv medlemsverkstäder spridda över landet. 2008-2013 utvecklades kompetenscentret som ett projekt med finansiering från Europeiska socialfonden (ESF), Svenska folkskolans vänner och Svenska kulturfonden. Nu finansieras centret av Undervisnings- och kulturministeriet. Under 2014-2017 kommer ULA Kompetenscenter att driva ett forskningsprojekt med syfte att fördjupa kunskapen om långsiktiga effekter från verkstadsverksamheten. I projektet ska man även studera arbets- och ansvarsfördelning i det tvärsektoriella arbetet om unga.

 

DISKUSSION/RESULTAT

I rapporten Arbetsverkstäder som metod inom ungdomsarbete (Komonen 2010) visar författaren till tidigare forskning (bland annat Leinonen & Pekkala 2004; Nyyssölä 1999; Virtanen 1998) som pekar på att verkstadsaktiviteterna ger ungdomarna stärkta basfärdigheter, främjar en mer positiv syn på individens möjligheter till arbete och känslan av självständighet och sociala kompetens (livskompetens). Trots dessa positiva resultat har dock endast cirka hälften av ungdomarna fått arbete eller inlett studier inom ett år efter verkstadsperioden.[18] Dunne, A. et.al. (2014) har dock en mer positiv vinkling av resultaten. I rapporten Working with young people: the value of youth work in the European Union – Case Studies, uppges att 75 procent av deltagarna från 2006 och framåt har gått vidare till arbete eller studier.[19]  

2010 var mer än 30 000 unga under 25 år arbetslösa, av dem var det ungefär en tredjedel som deltog i verkstadsaktiviteter. Trots detta uppger 71 procent av ungdomsverkstäderna att de inte har möjlighet att ta emot alla unga som skulle kunna främjas av deras verksamhet.[20] Notkola, V. et.al. (2013)[21] undersöker i rapporten Nuorten syrjäytyminen - tietoa, toimintaa ja tuloksia? (Sv. Marginalisering av ungdomar - information, insatser och resultat?) hur åtgärderna för att förebygga marginalisering ska få större genomslag, bättre resultat och bli mer kostnadseffektiva. Studien är utförd på uppdrag av finska riksdagens revisionsutskott och mynnar ut i ett flertal rekommendationer. Bland annat föreslås att sysselsättningsverksamheten ska inriktas på arbetssätt och modeller som bevisligen fungerar. Ungdomsverkstäderna lyfts fram som en av de viktigaste verksamhetsformerna, och som bland annat erbjuder ungdomar fungerande studieanpassning i samarbete med läroanstalter och läroavtalsutbildning med stödperson. Författarna till rapporten menar att verkstadsverksamheten ska innefatta även unga under 17 år som har rätt att få service på arbets- och näringsbyråerna och att det statliga stödet till verkstäderna ska bli regelbundet.

Kvalitetsutveckling

Nationella verkstadsföreningen tillämpar en kvalitetsbedömningsmodell som daterar från 2005. Modellen bygger på European Foundation for Quality Mangaement (EFQM)[22] och med kriterier från Common Assessment Framework (CAF)[23].   Föreningen driver också olika projekt för fortsatt utveckling och ökad kvalitet i utbudet av tjänster. Bland annat bedrivs ett tvåårigt projekt med fokus på att utveckling av nya och mer omfattande nationella kvalitets- och resultatkriterier för att bättre uppskatta och utvärdera ungdomsverkstädernas arbete.[24]

 

LÄNKAR OCH LITTERATUR

Barn- och ungdomspolitiskt utvecklingsprogram 2012-2015 http://www.minedu.fi/OPM/Nuoriso/nuorisopolitiikka/Kehittxmisohjelma_2012-2015/?lang=sv

Den finska ungdomsgarantin http://www.ungdomsgaranti.fi/sv/ungdoms_garanti

Dunne, A. et.al. (2014),Working with young people: the value of youth work in the European Union – Case studies. Europeiska Kommissionen: Bryssel. S.153-160. http://youth-partnership-eu.coe.int/youth-partnership/news/news_453.html

Infopankkis hemsida http://www.infopankki.fi/sv/livet-i-finland/utbildning/efter-grundskolan/yrkesstart-hushallsskola-och-verkstader-for-unga

Pekkala, T. (red.), Grunderna i arbetsträning och individuell träning – tjänster och metoder i verkstäder på 2000-talet.BalanssiAkatemia.

ULA-kompetenscenter www.ula.fi (se under fliken Materialbank för material översatt till svenska)

Undervisnings- och kulturministeriet http://www.minedu.fi/OPM/?lang=sv

Ungdomsforskningssällskapet http://www.nuorisotutkimusseura.fi/sv

Notkola, V. et.al. (2013), Nuorten syrjäytyminen - tietoa, toimintaa ja tuloksia? [Sv: Marginalisering av ungdomar - information, insatser och resultat?] Eduskunnan Tarkastusvaliokunnan julkaisu 1/2013  [Riksdagens revisionsutskott].  

 

 

 

[1] Utkomstskydd för arbetslösa www.infopankki.fi

[2] Nationella verkstadsföreningen rf. (Valtakunnallinen työpajayhdistys ry (TPY)) bildades 1997. Se hemsida www.tpy.fi

[3] Se relevanta länkar på Utbildningsstyrelsens hemsida; på svenska http://www.opintoluotsi.fi/studier/verkstader_for_unga/ och finska http://www.opintoluotsi.fi/fi-FI/opiskelu/nuorten_tyopajat/

[4] Ungdomsgarantin har som mål att främja att unga kommer in på utbildning och arbetsmarknaden, förebygga förlängd arbetslöshet hos unga, identifiera faktorer i samband med risk för utslagning bland ungdomar samt att erbjuda ungdomar stöd redan i ett tidigt skede för att förhindra utslagningsutveckling och utanförskap hos unga. Läs mer på hemsidan för Ungdomsgarantin http://www.ungdomsgaranti.fi/sv/ungdoms_garanti/info/natverk_och_forverkligare

[5] I förordet till Barn- och ungdomspolitiskt utvecklingsprogram 2012-2015 skriver Finlands Kultur- och idrottsminister Paavo Arhinmäki att från och med ingången av 2013 kommer ”varje ung person under 25 år och varje nyutexaminerad som inte fyllt 30 år [att] erbjud[a]s en arbets- praktik- studie- eller ungdomsverkstads- eller rehabiliteringsplats senast inom tre månader efter att ha blivit arbetslös.”

[7] RahaAutomaattiYhdistys (RAY).

[8] Komonen, K. (2010), Arbetsverkstäder som metod inom ungdomsarbete I: Hoikkala, T. & Sell, A. (red.) (2010), Ungdomsarbete är nödvändigt: Teoretisk underbyggnad, metodernas begränsningar och möjligheter. Nätverket för ungdomsforskning/ungdomsforskningssällskapet.

[9] Komonen, K. (2010).

[10] Pekkala, Terho (red.), Grunderna i arbetsträning och individuell träning – tjänster och metoder i verkstäder på 2000-talet. BalanssiAkatemia.

[11] Komonen, K. (2010).

[13] Dunne, A. et.al. (2014),Working with young people: the value of youth work in the European Union – Case studies. Europeiska Kommissionen: Bryssel. Hämtat från Youth Partnerships hemsida http://youth-partnership-eu.coe.int/youth-partnership/news/news_453.html 17 mars 2014.

[14] Dunne, A. et.al. (2014).

[15] Dunne, A. et.al. (2014).

[16] TPY:s hemsida http://www.tpy.fi/pa_svenska/ hämtat den 6 mars 2014.

[17] Dunne, A. et.al. (2014).

[18] Leinonen, T. & Pekkala, T. (2004) Kannattaako työpajatoiminta? Tutkimus työpajojen taloudellisesta ja sosiaalisesta toiminnasta. Opetusministeriön työryhmämuistioita ja selvityksiä 2004:23. Helsinki: Opetusministeriö, Nyyssölä, K. (1999) Paja-arkea ja pajahuumaa. Raportti turkulaisten työpajojen toiminnasta ja kehittämismahdollisuuk­sista. Helsinki: Opetusministriö och Virtanen, P. (1998) Innovatiiviset työpajat. ESR-julkaisut 18/98. Helsinki: Työministeriö. Citerad i: Komonen, K. (2010).

[19] Dunne, A. et.al. (2014).

[20] Dunne, A. et.al. (2014).

[21] Notkola, V. et.al. (2013), Nuorten syrjäytyminen. Tietoa, toimintaa ja tuloksia? [Sv: Marginalisering av ungdomar: information, insatser och resultat?] Eduskunnan Tarkastusvaliokunnan julkaisu 1/2013  [Riksdagens revisionsutskott]. 

[23] CAF är ett gratisverktyg för att hjälpa organisationer inom socialt arbete att utveckla sina metoder och verksamhet för bättre resultat. Läs mer om CAF här http://www.eipa.eu/en/topic/show/&tid=191 .